Och för övrigt: Viktigheter

 SEX EXCELLENTA SKÄL FÖR ATT ARBETA FÖR

JÄMSTÄLLDHET OCH KVINNORS RÄTTIGHETER

99% av världens förmögenheter ägs av män.

90% av inkomsterna i världen tillfaller män.

85% av världens pojkar går igenom grundskolan jämfört med 75% av flickorna.’

Män har 85% av platserna i världens parlament.

Fler kvinnor dör av våld i hemmet än de människor som dör i krig (väpnade konflikter).

Det är tre gånger så stor risk för en ung kvinna att smittas av hiv jämfört med en ung man.  

Källa: Sidas faktablad om jämställdhet

Introducing Lil’ G: Om teknik, mögliga kaktusar och andra f*ck-ups..

Å ja ba’ lixom haaallå..

Hmmm. Är jag på rätt sida NU då? I desperata försök att komma in här har jag lyckats att

1: Skapa en alldeles egen blog (fullständigt onödigt – det skulle jag aldrig ha tid med och den skulle dö samma förvissnade utråkningsdöd som alla krukväxter som till dags datum har förirrat sig in i mitthem. En gång fick jag en kaktus att mögla. Möglig kaktus luktar illa. Om man petar sönder den) .

2:Försökt bryta mig in på god väns (en av de berömda 6 som ska veta nästan allt. Det tror jag vad jag vill om) blog.  Och..  

3: Fått sinnesutbrott och bryt på denna sida (skrek kn*lla jättehögt flera gånger på kontoret. Kändes rebelliskt och lite småhärligt farligt sådär. Coola jag, lixom!) eftersom jag inte fattar hur man kommer in, varför somligt är drafts och somligt publicerat eller hur man hittar runt.

Och grejen är ju att jag inte ÄR någon teknikidiot, egentligen. Inte totalt i alla fall. Därav drar jag slutsatsen att det här blogverktyget är ett såkallat b*jsverktyg. Fult är det också! Men… vad är väl en blog med 5 av ens allra bästa favoritpersoner i heeela vida världen..? Den kan ju vara tråkig… och trist.. och tråkig.. och, och alldeles, alldeles underbar!*

Så jag blir nog kvar ändå. För jag vet faktiskt nästan allt och ganska ung är jag, och dessutom luktar jag förfärligt gott (Enligt andra. På facebook. Men ändå!).

Püss/Lil’ G.

*Askungen hade uppenbarligen inte mycket koll på kommatering hon heller, men det gick ju bra ändå!

Snott från konsumbloggen.com

november 8, 2007

Kinapuffar

När Nogger Black, brunbergskyssar, den där finska lakritsen, kakaopaket och 88:an har blivit utnämnda till “produkter med rasistiska förpackningar” kan jag inte låta bli att undra varför det inte stormas kring Kinapuffarna:

Är det inte lika hett att slåss mot nidbilden av en rishattad kines? Tänker vi att det är lite av en sanning att de är gula glada godisälskande figurer?

Jag tycker att det är mystiskt.

var är inläggen?

var är mina inlägg? är det så att de blir raderade av sig själva? finns det en rävcensur för illvilliga små rävlortar? är det handhavandefel (ehhh… eller inte… jag som ju är ofelbar!)?

Jag vill ju yttra mig, jag vill visa mitt missnöje, min glädje, min ilska, min kärlek, min blyghet, min visdom (jodå, den finns där någonstans långt inne, jag lovar), min uppgivenhet, mitt engagemang etc

Men jag blir utesluten och tystad av en spärr som ingen vet var den är. Och hur vet någon att jag alla skrivt något, eller uttryckt mig, eller visat något?

Säg mig; syns jag?

Vad ska jag bli när jag blir stor? Ska jag alls bli stor?

Exakt en månad till D day. Eller snarare E day. Examen. Hittills har jag lyckats hosta ur mig tre möjliga karriärvägar: frilans,  konsult och expert. Och ingen av dem betyder någonting över huvud taget.

 Vad tar man för medicin eller magisk dryck när man är ganska precis trettio, har ganska precis 400 högkolepoäng och lika många tusen i ofri CSN-skuld, är medlem i ganska precis nuttifjorton i någon mån vansinniga organisationer och  fortfarande inte vet vad man vill bli när man blir stor?

 Jag borde förmodligen ha klämt in en 10-poängs sommarkurs i Vuxenhet. Då kanske jag hade vetat nu vad jag ska göra av mig själv om en månad.

Fast jag tror att jag lutar åt expert…

Om man åtminstone visste vad som är det bästa…

– Ständigt denna Vessla – ganska spretigt om nästan allt

”Sex personligheter, sex viljor, sex vänner” – men var är de andra, månne?

Nu vet jag

Jag skulle verkligen vilja ha en egen blogg. Som ett extra vardagsrumsfönster – ett fönster mot omvärlden. Men jag har ju inte tid.

Men nu vet jag. Så här ska jag naturligtvis göra:  jag ska göra ett collage! Jag lurar med några av världens kanske mest geniala brudar. Genom att vi sedan tar eget och andras, klipper och klistrar (fråga först, jag lovar!) kommer långsamt, långsamt an sida med politik, kultur, och tidsfördriv. Som en lång, digital fikapaus.

 Så ska jag göra.